Una Cunningham, tidigare forskare vid School of Teacher Education vid University of Canterbury i Nya Zeeland, samtalar här med Institutionen för språkdidaktiks internationella koordinator Suk-hi Cho om denna nya möjlighet för utlandsstudier.

Lyssna till samtalet (mp3, 7.13 MB)


Una: Jag har varit vid University of Canterbury, Christchurch, Nya Zeeland, i snart fem år nu, på School of Teacher Education. Det är en fantastisk miljö. Läraryrket är lite annorlunda i Nya Zeeland än vad det är i Sverige. Det är brist på jobb i Nya Zeeland, så alla studenter är väldigt måna om att få bra betyg och kämpar för att utmärka sig. Varje år kommer rektorer till universitetet och besöker och intervjuar de studenter som snart är klara med sin utbildning. De bästa får jobb direkt.

Suk-hi: Tror du att våra lärarstudenter, som inte har engelska som modersmål, skulle klara av att genomföra sin skolpraktik på en engelskspråkig skola?

Särpräglat uttal

Una: Ja, svenska elever som går ut gymnasieskolan är tillräckligt bra på engelska. Det finns många unga svenskar som reser runt och jobbar i Nya Zeeland. Fast om man ska bli lärare i Nya Zeeland behöver man ligga på en ganska hög nivå vad gäller engelska. I Nya Zeeland har de ett ganska särpräglat uttal, med lite korta vokaler, så att till exempel penna heter pin och inte pen som jag skulle säga i min engelska. Så det kan ta lite tid innan man vänjer sig med uttalet. Ett knep är att lyssna på Nya Zeeländska radioprogram, dels för uttalet men också för att få veta vad folk pratar om. Det finns ett par väldigt bra program: Kim Hill, som är ett intervjuprogram och ett som heter Panelen, där de diskuterar dagsaktuella händelser.

Suk-hi: Internationella koordinatorn Lynda Boyd menar att svenska studenter bör vara en längre tid, kanske sex veckor, i Nya Zeeland för att acklimatisera sig och komma över jetlagen. Hon har också beskrivit en väldigt bra miljö som de brukar erbjuda internationella VFU-studenter, i ett mindre samhälle lite utanför Christchurch. Där blir de väldigt väl omhändertagna. Det är ett samhälle där folk känner varandra, där det kanske finns en skola och där VFU-studenterna bor hemma hos familjer.


Una: I Nya Zeeland har den maoriska befolkningen ganska starkt skydd i lagen så deras kultur och språk är skyddade, men i praktiken är det ett döende språk. Man försöker på många sätt och vis att återuppliva språket, att se till att i alla fall en del barn lär sig språket, men det finns en liten spänning mellan dem som tycker att alla barn borde lära sig lite maoriska och dem som tycker att det borde vara något som maorier talar.

Det finns ganska stora ekonomiska klyftor i Nya Zeeland och de har ett system för utjämning av skolbidrag, så att skolor i områden där befolkningen är rikare får mindre bidrag än de som ligger i områden där befolkningen inte har så stora inkomster. I olika delar av Christchurch kan det bo många maorier eller samoer, eller koreaner och kineser, som är de stora grupper som har kommit under senaste tiden, men de bor inte i samma områden. Christchurch har inte så många invandrare, men när det gäller likvärdighet så gör man stora ansträngningar att stötta dem som är i behov av stöd.

Fantastiskt land

Suk-hi: Idén med att göra sin VFU utomlands är ju att få upp ögonen för nya skolvärldar och kanske få idéer för fortsatta uppsatsarbeten. Lärarstudenter vid Stockholms universitet kan söka stipendier från Folkskoleseminariets minnesfond för att åka iväg utomlands.

Una: Jag skulle varmt rekommendera alla att fundera på det, Nya Zeeland är ett fantastiskt land.

Suk-hi: Man får ju säkert också möjlighet att besöka University of Canterbury och kanske träffa lärarstudenter och andra utländska studenter.

Una: Ja, som VFU-besökare tyckte jag det var lite konstigt att jag inte bara besökte mina egna studenter i språkdidaktik, utan även dem som läste kemi eller bild, men det var inte deras ämnesinnehåll jag skulle bedöma utan jag skulle titta mest på relationen mellan eleverna och lärarstudenten. En annan sak som skiljde sig från i Sverige var att man inte hade trepartssamtal, utan när lärarutbildaren kom in i klassrummet så lämnade den vanliga läraren rummet och det var bara lärarstudenten och eleverna och lärarutbildarna som var där. En annan stor skillnad är förstås att eleverna har uniform, vilket är ganska trevligt på många sätt då det också är en utjämnare.

Skolorna varierar väldigt mycket i vad de erbjuder, men en sak som är ganska slående är så kallade linguistic landscapes som man ser på väggarna. Det är mycket maorispråk som präglar skolorna i vissa områden, medan andra kanske inte har så många maoriska elever och då har de annat på väggarna. Det finns många olika slags skolor, både äldre finare skolor där man måste betala avgifter för att komma in och statliga skolor, men även kyrkoskolor, catholic schools. Det är stor variation, men skolorna överlag är bra, lärarna är välutbildade och eleverna är ganska lydiga jämfört med svenska elever.

Ta chansen till skolpraktik i Nya Zeeland

Suk-hi: Jag tyckte det var väldigt roligt att höra min kollega Una Cunninghams erfarenhet av sina fem år som lärarutbildare på University of Canterbury i Christchurch. Jättestort tack till henne! Jag hoppas verkligen att flera av våra lärarstudenter tar den här chansen att få åka ut och göra sin skolpraktik i Nya Zeeland. Kontakta mig som internationell koordinator på Institutionen för språkdidaktik eller gå på de informationsmöten som jag håller.

Una: Kia ora (tack så mycket, på maori).