Som blivande språklärare i engelska och franska ville jag ta tillvara chansen att göra min andra VFU-period utomlands. Jag tycker det är en fantastisk möjlighet som öppnar upp för inspiration av andra kulturers pedagogik och förhållningssätt till undervisning. Dessutom har jag alltid drömt om att jobba internationellt som lärare och såg detta som ett ypperligt tillfälle att få en inblick i hur mitt arbetsliv skulle kunna se ut efter examen.

I min ansökan för att göra VFU utomlands underströk jag att jag var öppen för att åka till alla länder utanför Skandinavien, så att jag kunde få erfara en tillräckligt stor kulturskillnad. Den önskan gick i uppfyllelse då jag till slut blev antagen till en internationell skola på Mallorca: Escola Global. Jag blev välkomnad med öppna armar och hyrde ett rum hos en kvinna som också arbetade på skolan.

Stora nivåskillnader i engelska

Undervisningen skedde huvudsakligen på engelska eller spanska och kurser i katalanska var obligatoriska. Eleverna på skolan kom från hela världen, men framför allt från Europa. Många elever hade engelsktalande bakgrund, men det fanns också elever som aldrig haft någon undervisning på engelska överhuvudtaget. I min roll som engelskalärare så var detta extremt lärorikt: att få möjligheten att ta del av ett klassrum med så varierade kunskaper inom samma ämne, där målet var att leverera kvalitativ utbildning som utmanade alla. Efter min tid på Escola Global så känner jag att nivåskillnaderna i en svensk skola kommer att kännas mer hanterbart.

De första dagarna observerade jag min mentors olika klasser och sedan fick jag välja vilka kurser jag ville undervisa i. Eftersom mitt personliga mål var att ta del av en hel "inlärningscykel", alltså skapandet av lektioner, utlärning, skriftliga arbeten, rättning och återkoppling som jag sedan formativt kunde bygga vidare på, valde jag att följa år 8 och år 9. Detta var ett högst strategiskt val då de klasserna hade mest variation i engelskakunskaper samt att majoriteten av de äldsta eleverna i år 11 hade engelska som modersmål. År 8 och 9 kändes överväldigande nog och jag rekommenderar att man riktar in sig på elevgrupper där så många som möjligt lär sig engelska som andraspråk, eftersom det är i linje med utbildningen i Sverige.

Lina Viklund med sin mentor och elever i år 8 och år 9 på Escola Global på Mallorca.
 

Det som var mest lärorikt, och som jag inte hade kunnat få erfara på samma sätt i Sverige, var de extrema nivåskillnaderna i engelska samt pressen som sattes på mina egna kunskaper. Jag hade redan bott många år utomlands, bland annat ett år i Kanada samt studerat på engelska i Bryssel i ett och ett halvt år, men trots det kände jag mig helt plötsligt osäker på grammatiska regler. Känslan av att vara iakttagen av eleverna med engelska som modersmål stressade mig i början och jag ifrågasatte min egen förmåga och undrade vad jag egentligen skulle kunna lära dem? Denna attityd vändes däremot rätt snabbt då man inte skall underskatta hur viktigt det är för ungdomar att utvecklas i till exempel sitt skrivande, och där insåg jag att jag hade mycket att bidra med.

Det som bidrog mest till att jag blev antagen till skolan var nog mitt motivationsbrev. Jag berättade förstås om mig själv som person och mina tidigare erfarenheter, men framför allt om mina fritidsintressen. Till mitt brev bifogade jag till exempel bilder på tavlor som jag målat samt ett videoklipp där jag dansar en swingdans som heter lindy hop. Det visade sig att Escola Global hade en kreativ inriktning med kreativa projekt både under och efter skoltid och det tror jag bidrog till att de tog sig an mig. De bjöd in mig till att hålla workshops i autentisk jazz, vilket jag gladeligen gjorde.

Fick upp ögonen för högstadiet

Slutligen, att få åka till Mallorca och få erfara det internationella skollivet var en helt fantastisk upplevelse, men också extremt utmanande. Om din praktik gäller just ämnet engelska så rekommenderar jag starkt att åka, men med goda kunskaper i engelska i bagaget, gärna utöver utbildningen på Stockholms universitet.

Självklart så kommer man långt med en härlig attityd och det är viktigt att man påminner sig själv om att man är där för att lära sig om just läraryrket. Själv så kände jag att mottot "Fake it 'til you make it" hjälpte mig bäst i mina stunder av tvivel. Dessutom känner jag tacksamhet över att denna erfarenhet också fick mig att öppna upp ögonen för högstadiet, vilket kanske inte hade varit ett lika naturligt val om jag hade gjort min praktik i Sverige.

Lina Viklund