Helsingfors domkyrka.

Min tredje VFU-period genomförde jag på en finlandssvensk skola i närheten av Helsingfors i Finland. Beslutet att åka till Finland och göra praktik var spontant, men drömmen om att få spendera tid utomlands och längtan efter just Finland hade jag haft länge. Idag tackar jag mig för att jag tog modet till mig att fånga denna unika möjlighet.

Äntligen dags

En solig söndag var det äntligen dags. Jag tog flyget över Östersjön och väntade med stor spänning på att få se mitt boende för den kommande månaden, och förstås även min nya VFU-skola och handledare.

Något som jag dels hade förväntat mig men som jag verkligen slogs av när jag väl var framme, var hur mycket Helsingfors påminner om Stockholm. Kollektivtrafiken, butiksutbudet och miljön i Helsingfors har väldigt många likheter med hur det är i Stockholm. För mig var det en trygghetsfaktor inför och under min VFU. Då det är så otroligt många intryck under en sådan här resa uppskattade jag att det gick fort att komma igång med vissa grundläggande rutiner såsom att kunna resa kommunalt och veta var jag kan handla mat.

Liten stad

Jag bodde på Hanaholmen, som ligger precis på gränsen mellan Helsingfors och Esbo. Till vardags använde jag alltifrån Helsinki City Bikes till buss, tunnelbana och pendeltåg. Att resa till min VFU-skola tog ungefär 40 minuter, vilket är samma restid som det skulle vara för mig här i Sverige. Att ta sig till järnvägsstationen i Helsingfors (motsvarande T-centralen i Stockholm) tog mig ungefär 20 minuter.

Jämfört med Stockholm är Helsingfors en relativt liten stad som inte känns överväldigande att vara i. Jag kom snabbt in i rutiner och upplevde ett stort lugn trots att jag varje dag rörde mig mellan förort och stadskärna. Men jag tror nog att närheten till havet också bidrog till den känslan.

Naiv bild

Om man studerar lärarprogrammet har man sannolikt hört Finland nämnas som ett exempel på en skola det går bra för och de finska lärarnas framgångssaga utgjorde förstås en del av min nyfikenhet på Finland. Det är fascinerande att få ta del av skolsystem som ligger så geografiskt nära, men ändå skiljer sig åt. Jag insåg snabbt att min naiva bild om den paradisliknande skola som jag målat upp framför mig kanske inte var helt verklighetstrogen.

Felicias VFU-skola.

Jag tror att det är lätt att skapa utopier när man hör positiva saker om något och upplever att man själv har det betydligt sämre. För varje samtal spär vi på de olika sidorna för att skapa så skarpa kontraster som möjligt. Kanske för att förtydliga vart vi vill? Eller för att betona rådande situationer? Jag vet inte. Men jag förstår att det är lätt att bara framhäva de positiva delarna om saker vi hör om och inte själva behöver uppleva. Väl i Finland upptäckte jag nämligen att lärarna var förvånansvärt lika de lärare jag stött på i Sverige. I lärarrummet pågick i stort sett samma sorts samtal som i de svenska lärarrum jag besökt.

Universell skola

Min första bild av finska skolan byttes alltså rätt snabbt ut till en bild av skolan som universell och jag fick känslan av att vi kanske ska bli lite bättre på att prata om allt vi gör som är bra. Många gånger hänvisade finska lärare till Sverige för olika, goda idéer. Alla skolor är bra på olika saker och det får vi inte glömma bort.

Trots flera likheter är det förstås saker som skiljer sig åt och under min VFU fick jag många nya tankar om till exempel schema, ämnesdidaktik och resurser. Att få se något annorlunda från vad man är van vid och att reflektera över dessa områden som vi i skolvärlden har gemensamt, fast som ändå ser olika ut, tror jag är en värdefull tillgång i en lärares tjänstgöring.

Glad och tacksam

Jag åkte till Finland med förhoppning om att utvidga mitt perspektiv som blivande lärare och få syn på min läraridentitet i en ny kontext. Men jag åkte också för att våga prova nya saker och känna mig självständig. Det, och mycket mer, upplever jag att jag har gjort och jag är så glad och tacksam för det. Att göra VFU utomlands är verkligen en fantastisk möjlighet för att på ett djupare plan lära känna sin blivande yrkesroll, arbetsplats och sig själv.

Felicia Wiridén, blivande grundlärare F-3