Jag heter Helena Nilsson och har precis tagit min grundlärarexamen för arbete i årskurs 4-6. Hösten 2018 fick jag ett Minor Field Studies-stipendium för att åka till Chile och samla material till mitt andra självständiga arbete. Det blev en resa som helt ärligt inte går att sammanfatta, men jag ska göra mitt yttersta.

Helena Nilsson och hennes vän Ely.

Jag kan börja med att säga att resan har ändrat mig fundamentalt fast jag ännu kan inte sätta fingret på hur, det får tiden utvisa.

Om du frågar mina vänner och min familj så skulle de säga att Helena åkte i oktober och när hon kom tillbaka i december märktes ingen större skillnad. Men inom mig var förändringarna desto större, för det går inte att förbli densamma när man upplever så många möten med människor som är från en annan vardag, som har andra förutsättningar och andra tankemönster.

Goda råd

Under mina första dagar i Chile skrev jag ner lite saker som jag tänkte att andra som ska iväg kan ha nytta av att veta:

  • Be någon hämta upp dig, så att du efter att ha rest i drygt 20 timmar inte behöver hitta själv till det nya boendet också.
  • Berätta om vad du ska göra så att folk vet. Många vill hjälpa till, så genom att dela med dig förstärker du möjligheterna för att oväntade saker uppstår. Kontakter är det bästa sättet att ta sig fram på!
  • Försök tala språket. Bättre fel än inte alls!
  • Ät tabletter för magen i förebyggande syfte. Hjälpte mig sååå mycket! Hade inga problem med magen på hela resan.
  • Ha med några små presenter. Det uppskattas mycket även om det bara är en liten minidalahäst.
  • Rastlösheten som kom över mig dag 4, efter att adrenalinet och spänningen lagt sig, är en del av processen. Du inser att du varken har samma kontaktnät eller vardag här som hemma, men ta det lugnt och försök hitta saker att skapa dig en vardag med. Som min chilenska "mamma" sa: Paciencia! (Ha tålamod!)

Liknande skolsystem

Jag valde att göra mina fältstudier i Chile för att de har ett skolsystem som är likt vårt svenska, men med den stora skillnaden att i Sverige är det inte lika segregerat ännu. Jag ville därför se vad som kan komma att bli vår verklighet om vi fortsätter i den riktningen. Eftersom engelskanivån bland gemene man i Chile inte är så hög valde jag att koncentrera mig på engelskundervisningen i de kommunala skolorna, för att på det sättet komma runt problemet med att inte kunna spanska och behöva använda tolk.

Under mina veckor i Chile fick jag förutom att delta i skolverksamheten och prata med lärare och elever även uppleva Santiago, som är en vacker stad omringad av ståtliga berg som vissa kyligare dagar var täckta av snö - helt magiskt!

Den chilenska huvudstaden Santiago med sina omgivande ståtliga berg.
 

Man kan inte vara i Chile utan att dricka Pisco Sour eller lite av deras goda vin. De har även en uppsjö av kultur i form av museer, gallerier och musikbarer av olika slag. Har man tur får man uppleva lite av det spontana livet i staden genom musik på tunnelbanan, som bjuder på allt från rap och improvisation till jazz och traditionell musik.

I Chile är folk otroligt trevliga, fast först kan de vara lite reserverade så det är bra att ha kontakter. Jag hade turen att få flytta in hos en familjeväns mamma i en förort, så jag fick uppleva det riktiga livet. Eftersom min chilenska "mamma" inte pratade så mycket engelska fick jag snabbt utveckla min spanska samt lära mig några av de orden som man inte kan lämna Chile utan att kunna:

  • Sipo och Nopo = typiska chilenska svar på det mesta.
  • Cachai!? = slang för "fattar du", och på det svarar man Sipo, cacho!
  • Bacán = coolt

Alla dessa uttryck används flitigt och är ett lätt sätt att börja passa in även om man sticker ut i mängden.

Kustpärlor

Förutom den vackra huvudstaden och allt den har att erbjuda besökte jag några andra städer också och alla dessa rekommenderar jag varmt:

  • Valparaiso är en pärla vid kusten. Staden är byggd på sex kullar och vägarna är små, slingriga och extremt branta. Förutom det är staden känd för sin graffiti och streetart som går att skåda på alla gator. Dessutom finns ett av Pablo Nerudas hus där, vilket är ett måste att besöka.
  • En annan vacker kuststad är Algarrobo, cirka två timmar från Santiago. Denna stad har ett grymt utbud av fisk, en otrolig tallskog och en härlig strand. Här kan man se Humboldtpingviner också och även om man inte kommer dem så nära så är det en otrolig upplevelse - men kom ihåg att packa ner kikaren för de är bara 50-60 cm höga.
Humboldtpingviner i Algarrobo.
  • Den sista platsen jag besökte ligger sju timmar med buss från huvudstaden: Los Angéles och Mulchén, som är två små samhällen. Här behöver man bil för att besöka de vackra naturreservaten, vulkanerna och floderna.

Har man mer tid ska man så klart åka till Patagonien också, men då bör man flyga. Det äventyret lämnade jag till en annan gång och då hoppas jag även åka norrut till La Serena och saltöknarna.

Starka intryck

Avslutningsvis vill jag säga att jag har haft en oförglömlig resa i ett land som för alltid kommer ha en speciell plats i mitt hjärta. Jag hoppas återvända dit snart för att återförenas med alla de underbara människor jag mötte där.

Tack för att du läst min berättelse! Även om den bara är lite skrap på ytan av allt jag upplevde så hoppas jag den förmedlar det starka intryck resan gjorde på mig. Om du har några frågor eller behöver kontakter i Chile så får du gärna höra av dig till mig: c.e.moi.helena@gmail.com

¡Ciao!

Helena