Strax utanför Helsingfors ligger ön Lauttasaari, som finlandssvenskarna kallar Drumsö. Vårterminen 2017 valde jag att göra min tredje verksamhetsförlagda period vid Drumsö Lågstadieskola, en F-6-skola med närmare 300 elever i ett relativt stabilt socioekonomiskt område.

När jag blickar tillbaka gläder det mig enormt att jag beslöt mig för att satsa på att ta mig över till Finland. Vi har alla hört och imponerats av Finland som toppar Pisa-listor. Storebror/lillebror-komplexet gör sig påmint och jag har själv funderat över hur den läxfria skolan egentligen fungerar. Hur bär de sig åt? Vad gör de som inte vi gör? Vilka arbetsmetoder och arbetssätt använder sig lärarna av, som resulterar i den framgång som finska skolan uppbär? Driven av nyfikenhet packade jag väskorna och flög över till ett iskallt Helsingfors.

Tvåspråkiga elever

På Drumsö Lågstadieskola följer man den finska läroplanen, men samtliga lektioner hålls på finlandssvenska. Eleverna är tvåspråkiga och vanligen dominerar finlandssvenskan över finskan. Att studera hur det praktiska arbetet ser ut för elever i grundskolans tidiga år var den huvudsakliga avsikten med min resa och särskilt med tanke på att samla in material till mitt första självständiga arbete.

Förmiddagslektion ute på skolgården, där elever i årskurs 1 ljudar bokstäver i kombination med rörelser genom en lekbaserad undervisningsform.
Förmiddagslektion ute på skolgården, där elever i årskurs 1 ljudar bokstäver i kombination med rörelser genom en lekbaserad undervisningsform.

Redan första veckan, då jag observerade olika lektioner, uppmärksammande jag hur min handledare varierade undervisningen genom att lägga in rörelseövningar om vartannat. Detta var ett sätt att låta den yngre elevgruppen få en kort paus från stillasittandet, vilket i längden stöttade deras fortsatta koncentration och lärande.

Fysisk aktivitet prioriteras

Fysisk aktivitet var högt prioriterat och inte enbart hänvisat till idrottsämnet, utan rörelse tillämpades även inom de teoretiska ämnena.

I klassrummet fanns alltid rörelsekort framme, som elever efter behov spontant kunde plocka upp och läsa och sedan utföra enligt angivna instruktioner. I andra årskurser användes yogabollar istället för stolar och det fanns markerade sektioner att hoppa mellan, som ledde elever från klassrummet till korridorerna där de fann självrättningsstationer.

Rörelseövningarna kunde även användas som funktionell inlärning. Detta var ett nytt begrepp som jag stötte på och innebär ett arbetssätt som låter elever visa sin kunskap och förståelse med kropp och rörelse. I årskurs 1 såg jag detta när elever exempelvis sjöng sånger och visade med kroppen när ett visst ord dök upp som de blivit tilldelade, eller ute på skolgården då elever genom lek ljudade samtidigt som de formade olika bokstäver med kroppen.

Att använda sig av funktionell inlärning verkar vara ett tacksamt arbetssätt som underlättar lärandet för elever som lutar åt en kinestetisk lärostil. Ett oerhört intresseväckande område just med tanke på dagens debatt inom forskningen om neurokognition och pedagogik som uppmanar till fysisk aktivitet för att erbjuda alla elever likvärdiga förutsättningar för lärande. 

Holistiskt tänkande i lärandet

Ett annat begrepp som jag stötte på var samtalen kring en fenomenbaserad undervisningsform, som den nya finska läroplanen lyfter fram. Läroplanen uttrycker vikten av en helhetsskapande undervisningsform, som gärna görs kring ett tema som studeras ämnesövergripande. Detta görs för att skapa ett holistiskt tänkande i lärandet och uppmärksamma relationen mellan de olika ämnena. Vid ett arbetslagsmöte, där samtliga klasslärare från årskurs 1 och förskolepersonalen närvarade, samtalades det om upplägget för samarbetsplanen för förskole- och nybörjarundervisningen.

Fenomenbaserad undervisning, där vän-elever träffas och skapar gemensamt skolprojekt.
Fenomenbaserad undervisning, där vän-elever träffas och skapar gemensamt skolprojekt.

Läroplanen lyfter även samarbete mellan småbarnspedagogiken (förskola), förskoleundervisningen (förskoleklass) och den grundläggande utbildningen (grundskolan) och ger skolor i uppdrag att sammanställa en sådan plan för läsåret, som skickas in till kommunerna. Man menar att samarbetet ska bilda en helhet, för att stödja barns lärande i de olika etapperna under deras lärprocess.

Blandade grupper

Som riktlinjer uttrycks att undervisnings- och stödmetoder ska vara enhetliga. I praktiken arbetar barnen i motsvarande förskoleklass och elever i årskurs 1 i blandade grupper, under ett och samma tema som all personal planerar och genomför.

I Drumsö lågstadieskola planerades temat Finland 100 år, där det fenomenbaserade arbetssättet applicerades som en del i samarbetsplanen. Läroplanen understryker även vikten av att elever är med och planerar undervisningen.

Att erbjuda elever möjlighet att påverka finner vi även i den svenska läroplanen, där man pratar mycket om att utgå från elevers frågor som ligger dem nära, men att få in föräldrar att medverka och komma med idéer slår mig som väldigt karaktäristiskt för finlandssvenska och finska skolor.

Samarbete mellan skola och föräldrar

I och med den Hem & Skola-förening som är väl etablerad i Finland finns det en lång tradition av att stärka samarbetet mellan skolverksamheten och föräldrar och bjuda in dem att delta, vilket jag ser väldigt positivt på. Jag deltog även vid spelkvällar med personal, föräldrar, elever och syskon, som uppmuntrar till delaktighet under sociala former och drar paralleller till svenska skolor, där det inte är helt ovanligt att lärare och undervisningsformer ifrågasätts. Det senare är något som jag inte uppmärksammat i Drumsö Lågstadieskola och jag tänker att det samarbete som finns mellan skola och vårdnadshavare kanske är ett sätt som stärker delaktighet, vilket i slutändan gynnar elevers lärande som alltid bör stå i fokus.

I Finland har det under åren enbart funnits en lärarutbildning, men i augusti förra året slogs portarna upp för den nya finlandssvenska lärarutbildningen i Helsingfors. Jag blev inbjuden att delta vid tre seminarier och vid ett av dessa samtalade studenterna en hel del om hur den finska undervisningsformen i praktiken kan verka väldigt lärarstyrd, vilka fördelar respektive utmaningar undervisningsformen har och att man lutar mot att låta elever ta en alltmer aktiv roll i lärandet. Jag tycker mig även se dessa skillnader mellan den finlandssvenska skolan och den svenska. Samtidigt behöver man ha i åtanke att jag följde en elevgrupp i årskurs 1, som enbart gått i skolan ett halvt år, och att en lärarstyrd undervisningsform tjänar sitt syfte i början för att skapa struktur och rutin i skolverksamheten.

Arbetar självständigt

I klassrummet märktes tydligt att elever flitigt arbetade självständigt med individuella uppgifter och det slog mig att de helt naturligt accepterar att kamrater sysslar med andra uppgifter eller rörelseövningar. Elevanpassningen var självklar. Ibland prövade jag att frångå den klassrumsdiskurs som rådde och införde arbetssätt som utmanade elever att tänka nytt.

Elev i årskurs 1 tränar korrekt fingersättning på tangentbord genom spel.
Elev i årskurs 1 tränar korrekt fingersättning på tangentbord genom spel.

Jag uppmärksammade vid ett flertal tillfällen under praktiken att eleverna behövde lära sig nödvändiga strategier för att samarbeta och för att diskutera i helklass. Även om större delen av undervisningsformen i årskurs 1 var mer eller mindre lärarstyrd så tror jag inte detta är ett finlandssvenskt fenomen, utan att det är något man som lärare måste initiera tidigt och låta elever öva, med hjälp av explicita instruktioner och stödmodeller. Som lärarstudent tror jag att man lätt kopplar framgång med arbetsro i klassrummet, där eleverna jobbar på, men jag tror att det finns varierade former av lärande och många förmågor som utvecklas då man frångår det självständiga arbetet till ett utforskande och lärande tillsammans, som gärna får bli lite "surrigt".

Att kunna jämföra arbetsformer och val av metoder har varit väldigt berikande. Dessa erfarenheter blir tydligast när man har något att kontrastera mot, vilket skedde automatiskt utifrån de erfarenheter jag har från svenska skolor och den svenska läroplanen. Det främsta som jag tar med mig från den finlandssvenska skolan är den funktionella inlärningen, rörelseaktiviteter, fenomenbaserad undervisning, problembaserad undervisning, stödundervisning, temaarbete, vän/elev-verksamhet, samarbetet mellan skolor, den åldersblandade undervisningsformen och samverkan mellan hem och skola som sätter elevens lärande i centrum.

Samverkan mellan finlandssvenska skolor

Jag tycker mig finna en stark kultur av samverkan i den finlandssvenska skolan. Både inom skolan, men även mellan skolor i Helsingfors stad. Vid ett tillfälle fick jag möjlighet att delta vid ett läroplansmöte med klasslärare från olika skolor i Helsingfors. Tanken var att lärare emellan skulle utbyta idéer och erfarenheter, med tanke på införandet av den nya läroplanen som trädde i kraft 2016. Detta görs kontinuerligt och blir ett forum för lärare att ventilera funderingar och frågor samt jämföra undervisningsformer. På dagordningen diskuterades digitalisering, helhetsskapande undervisning, bedömning och läroämnen.

Det var intressant att höra hur lärare pratar kring svårigheten med digitaliseringen i skolan, då resurserna är knappa. Tillgången på Ipadplattor och datorer skiftade stort mellan skolor och man uttryckte en stark önskan om fortbildning. Den fenomenbaserade/ helhetsskapande undervisningsformen verkade var väl inarbetad hos samtliga skolor där temaarbete uppmuntrade även samarbete mellan årskurser. Bedömning och betyg fick stort utrymme, då det varit oklart fram tills oktober hur lärarna skulle agera efter den nya läroplanen. Bedömning verkar fortfarande vara ett oklart område, därtill har lärarna nu fler mål att bedöma eleven efter, till exempel 13 mål i gymnastik och 13 mål i modersmålsundervisning.

Lärare uttrycker stor arbetsbelastning samt att det inte alltid är relevant att bedöma en sjuåring, som enbart gått i skolan ett halvår, efter alla dessa mål. Där skiljer sig den svenska skolan markant mot den finlandssvenska. Lärare passade här på att samtala kring elevers självbedömning och kamratbedömning och jag uppmärksammade den generositet som fanns att dela med sig av utvärderingsmallar, matriser och idéer till temadagar. Generellt sett har den nya läroplanen inneburit en större handlingsfrihet för lärare inom de olika läroämnena, vilket även kan resultera i att skolor arbetar väldigt olika och en framtida risk uttrycktes att likvärdigheten skolor emellan skulle kunna bli ojämn.

Ta chansen till utlandspraktik

Jag tar med mig enormt mycket efter denna VFU. Trots den intensiva period som praktiken inneburit har de erfarenheter jag gjort utomlands varit väldigt lärorika och något som jag kommer att kunna koppla tillbaka till när jag senare arbetar som lärare. Är du lärarstudent, ta chansen och sök efter nya vägar till lärande, för det är i kontrasten med den svenska skolan som vi får syn på nya aspekter att lära, tillika inser vi då de styrkor den svenska skolan har.

I Sverige stirrar vi oss ibland lätt blinda på nationella resultat och gör ett evigt jämförande mellan skolor inom landet såväl som internationellt. Men är det alltid relevant? Jag har funnit många intressanta aspekter av pedagogik och didaktik i den finlandssvenska skolan, men även områden där jag uppskattar och föredrar svenska arbetssätt. Det är lätt att idealisera ett annat lands skolsystem som har goda elevresultat. Givetvis kan vi lära oss mycket av ett land som Finland som toppar Pisa-resultat, men det slutgiltiga ligger hos läraren, lärarkompetensen. Jag har i dagsläget haft möjlighet att följa skickliga handledare i Sverige, England och Finland och allihop har visat mig nya aspekter på ledarskap, kommunikation, arbetssätt och metoder som jag värdesätter högt.

Många goda minnen

Ta vara på möjligheter att se dig om även utanför skolan. I Finland fick jag tillfälle att både besöka lärarutbildningen i Helsingfors, Utbildningsrådet för den svenskspråkiga grundläggande utbildningen vid Utbildningsstyrelsen (Skolverket), Hem & Skola-föreningen, Educa-mässan och läroplanskvällar med skolor inom Helsingfors stad. Visa initiativ och ta vara på tillfällen som definitivt kommer att berika din praktikperiod.

Jag är väldigt tacksam för att ha fått följa en finlandssvensk skola och tar med mig många goda minnen från all fantastisk personal på Drumsö Lågstadieskola. Det internationella perspektivet på lärande är oerhört intressant och lärorikt. Som lärarstudent upplever jag att ju mer jag lär mig desto mer öppnas upp framför mig och jag inser att det inte finns något kunskapstak i denna profession. Det gör det både utmanande och spännande och jag ser fram emot att sätta nya erfarenheter i praktik under min fjärde VFU-period nästa år.

…och nej den läxfria skolan stötte jag aldrig på 😉

När vädret tillåter "skrillar" eller "skidar" elever runt husknuten Drumsö Lågstadieskola
När vädret tillåter "skrillar" eller "skidar" elever runt husknuten vid Drumsö Lågstadieskola.


Stort tack till Institutionen för språkdidaktik, internationella koordinatorn Suk-hi Cho, kurslärare Elisabeth Åkerman och Eva Anderberg, handledare Katarina Rejman och Sari Vuorenpää, personal och mentor Linda Ahlroos vid Drumsö Lågstadieskola, samt Lärarförbundets stipendiefond som möjliggjort denna resa.

Karin Hoppe