Precis som för många andra lärarstudenter har den finska skolans framgångssaga fångat mitt intresse ända sedan jag påbörjade mina studier på ämneslärarprogrammet. De goda resultaten och de ständiga jämförelserna mellan den svenska och den finska skolan i media och i akademien var nog den främsta anledningen till att jag sökte VFU-placering på andra sidan Östersjön. Mitt ämnesval, svenska som andraspråk, var givetvis också av vikt och intresse.

Min placering var på Viks övningsskola i utkanten av Helsingfors, en stor skola med cirka 1000 elever. Redan innan min ankomst fick jag ett preliminärt schema med tid och plats för lektioner, möten, bedömning och dylikt. Detta fick mig att känna mig väldigt trygg, vilket var bra då jag veckor innan VFU:n hade känt mig aningen nervös inför resan. Första dagen fick jag en introduktion bestående av rundvandring i skolan och information kring det finska skolsystemet.

Viks övningsskola, som är en stor skola med cirka 1000 elever, ligger i i utkanten av Helsingfors.
 

Under min tid på skolan undervisade jag, samt auskulterade i sex grupper, från mellanstadiet till gymnasiet. Det som slog mig var just skillnaden mellan grupperna, ju äldre eleverna var desto tystare (och flitigare) upplevde jag dem, medan de i de lägre åldrarna präglades av ett, i mina ögon, lättsammare klimat där den talade kommunikationen fick mer plats än den skriftliga. I samtliga klasser var det dock en ordningsam miljö där läraren hade en mer auktoritär roll än vad jag erfarit i svenska klassrum. Att få möjligheten att undervisa på så många nivåer utvecklade dels min egen professionalitet och flexibilitet samtidigt som jag fick en mer holistisk kunskap om det finska skolsystemet.

VFU-perioden i Finland har gett mig en oersättlig erfarenhet, dels genom att få uppleva ett annorlunda skolsystem och dels genom att få uppleva det utifrån en "invandrares" perspektiv, vilket förhoppningsvis kommer vara fördelaktigt för mig i mitt framtida yrke som svenska som andraspråkslärare. Denna erfarenhet har även fått mig att problematisera vissa didaktiska metoder och synsätt som inom lärarutbildningen belyses på ett ganska ensidigt sätt. Att få möjlighet att använda sig praktiskt av vissa teorier är för mig VFU:ns största fördel, då den öppnar upp för problematisering, utveckling och nyansering av de inlärda teorierna eller undervisningsmetoderna. Att dessutom få ett annat kulturellt perspektiv på detta lyfter utvecklingsnivån ytterligare ett steg.

Linnea Rutström