Sara Snoder stormtrivs med doktorandlivet. Foto: Margareta Skoglund Ålin

Hur är det att vara doktorand vid Institutionen för språkdidaktik? Ja, frågar man Sara Snoder så är allt toppen:

- Jag trivs med varenda sekund!

Sara tillhör SEMLA, som är en forskarskola för lärarutbildare. SEMLA startade hösten 2018 och doktoranderna följer ett fyraårigt forskningsprogram med inriktning mot språkdidaktik, där temat är svenska och engelska i ett flerspråkighetsperspektiv. De nio doktoranderna tillhör antingen Stockholms, Göteborgs eller Umeå universitet och träffas när de har kurser ihop. Sara tror att det på många sätt har med SEMLA att göra att hon trivs så bra:

- Det är en bra grupp och det passar mig att tillhöra en forskarskola. Det blir inte så ensamt, och man blir lite uppstyrd. Det krävs en disciplin att vara doktorand, samtidigt som det innebär en fantastisk möjlighet att få styra över sin tid.

Flerspråkighet som resurs

Sara Snoders forskningsarbete handlar om flerspråkiga lärare som inte har svenska som förstaspråk eller modersmål, och som ska lära flerspråkiga barn att läsa och skriva - på svenska. Även flerspråkiga lärarstudenter är av intresse och Saras utgångspunkt är att flerspråkighet ses som en resurs.

- Idén föddes under min tid som lärarutbildare, där jag mötte många flerspråkiga lärarstudenter. Jag funderade mycket på den där tidiga läs- och skrivinlärningen som man får på sitt andra-, tredje- eller kanske till och med fjärdespråk. Där väcktes mitt intresse för det som jag nu vill forska om.

Första året har gått enligt plan, berättar Sara vidare. I en förstudie följde hon flerspråkiga lärarstudenter när de var ute på skolorna och praktiserade, mest för att ringa in vad det fortsatta arbetet skulle fokusera på. Nu börjar den riktiga datainsamlingen, och sedan ska hon hitta verktyg för analys och metod.

Alla stöttar varandra

Det dagliga doktorandlivet delar Sara Snoder med ett tiotal andra doktorander vid Institutionen för språkdidaktik. Några tillhör andra forskarskolor och några kämpar för sig själva, men alla stöttar och hjälper varandra.

- Vi är bra på det sociala och det gör ju också att vi värnar om varandra. Jag upplever en känsla av att alla vill att alla ska lyckas ro i hamn sina projekt, vi har ögon och öron öppna och bryr oss, menar Sara.

Institutionen har även ett doktorandråd där alla doktoranderna deltar, men det är mer på en formell nivå. Där lyfts sådant som är viktigt för alla, alltifrån lika villkor i arbetsmiljön till kursutbud eller handledarbyte. Frågor som sedan kan tas vidare till institutionsstyrelsen.

Viktiga handledare

Varje doktorand vid Institutionen för språkdidaktik har två handledare, som utsetts av institutionsstyrelsen. Sara Snoder är väldigt glad och nöjd med sina kompetenta och erfarna handledare Christina Hedman, professor vid Institutionen för språkdidaktik, och Joke Dewilde, docent vid Oslo universitet:

- De är oerhört viktiga och bra för mig, de går liksom bredvid mig. Till exempel letar jag nu informanter till mina kommande fältstudier, och den jakten är inte helt enkel. Jag kontaktar rektorer och lärare, men hur ska jag hitta rätt? Där har jag stor hjälp av mina handledare - inte så att de jagar åt mig men tillsammans ringar vi in mina jaktmarker, så att säga.

Vill bringa ny kunskap

Forskningens uppgift är bland annat att fylla en kunskapslucka och Sara Snoder hoppas att det hon lägger fram i sin avhandling om tre år ska kunna användas i lärarutbildningen, vid Stockholms universitet och i hela Sverige:

- Med tanke på den befolkning vi har, och med globaliseringen, mobiliseringen och synen på språk - framför allt då synen på individer som använder språk. Samt historiskt, med en enspråkighetsnorm som förhoppningsvis rör sig mot en tillåtande flerspråkighetsnorm. Vad händer i allt det här? Det tycker jag är jättespännande och viktigt och så klart är det min ambition att min forskning ska bringa ny kunskap i detta.