Forskarskolan De främmande språkens didaktik (FRAM) anordnade i mars 2014 en skolkonferens för att belysa nyttan av didaktisk forskning ur några olika perspektiv. Konferensen, med titeln Forskarutbildade lärare - en resurs för skolan, inleddes av professor Camilla Bardel, Stockholms universitet. I sin inledning hälsade hon deltagarna från universitet, kommunförvaltningar, skolor och fackförbund välkomna och aktualiserade konferensens två huvudfrågor:

  • Vilken roll spelar forskarutbildning för lärarna, skolan och samhället?
  • Vilka möjligheter finns det när den forskarutbildade läraren kommer tillbaka till arbetslivet?
Eva Minten, Skolverket
Eva Minten, Skolverket

Frågan om vilken roll forskarutbildningen spelar för lärarna, skolan och samhället berördes av Eva Minten, undervisningsråd på Skolverket, som var konferensens första talare. En lärare som genomgått en forskarutbildning, menade Eva, kan bidra på flera sätt. Framförallt pekade hon på att lärare som genomgår en forskarutbildning lär sig ett vetenskapligt förhållningssätt och därmed utvecklar förmågan till reflektion, analys och kritiskt tänkande. En lärare som utvecklat dessa förmågor kan bidra på ett positivt sätt till skolans systematiska kvalitetsarbete, till gagn både för lärare och elever.
- Eva Mintens presentation (pdf)

Även Christer Andersson, verksamhetschef/rektor på Voxnadalens gymnasium/komvux i Ovanåkers kommun, berörde frågan om vilken roll forskarutbildningen spelar för lärarna, skolan och samhället. Utifrån ett behov att stärka elevers måluppfyllelse i kommunens grundskola togs ett lokalt beslut att satsa på att utveckla elevers läsförmåga. I satsningen ingick att en lärare i kommunen erbjöds forskarutbildning. Satsningen skulle därmed inte bara ge läraren möjlighet till personlig kompetensutveckling utan läraren skulle även kunna bidra till andra lärares utveckling.
- Christer Anderssons presentation (pdf)
- Sammanfattning av presentationen (pdf)

Eftersom man i satsningen prioriterade svensklärare ville man att läraren skulle bidra till svenskämnets utveckling. Två urvalskriterier blev viktiga: Den som sökte forskarutbildningen skulle vara en erkänt duktig lärare och även ha legitimitet i kollegiet. Satsningen har fallit väl ut och resulterat i fortbildnings- och forskningscirklar i läs- och skrivstöd för pedagoger från förskolan till högstadiet. Därutöver har 15 pedagoger ingått i ett ettårigt riktat läs- och skrivstödsprojekt. Detta projekt har fortsatt under 2013-2014 och omfattar nu 40 pedagoger. Christer Andersson berättade att det är för tidigt att se resultat av satsningen i elevernas skolresultat, men att han upplever att lärarna i högre grad blivit reflekterande praktiker och att det finns en mer levande pedagogiskt debatt i skolorna. Både lärare och föräldrar har också uttryckt sig positiva. Christer Andersson avslutade med att framhäva vikten av att skolledare stöttar den forskarutbildade läraren i dennes nya roll och att målen för skolutvecklingsarbetet är tydliga för kommunens samtliga pedagoger.

Carina Vretlund från Oskarshamns kommun tog sedan vid och belyste konferensens båda frågor ur en forskarutbildad lärares perspektiv. Carina har en fil lic från forskarskolan Språk och lärande i mångfaldsperspektiv (SLIM) vid Stockholms universitet. I sin presentation gav hon flera exempel på vad hon bidragit med efter sin forskarutbildning. Bland annat har hon stöttat och hjälpt skolledare och arbetslag i det systematiska kvalitetsarbetet. Hon har även bidragit till samverkan mellan olika skolformer, till spridning av forskningsresultat, till samordning av adekvat kompetensutveckling samt har haft andra förvaltningsövergripande uppdrag. Trots alla spännande uppdrag som Carina fått uttryckte hon att arbetet ibland kan bli ensamt.
- Carina Vretlunds presentation (pdf)
- Sammanfattning av presentationen (pdf)

Nästa programpunkt utgjordes av presentationer av Birgitta Henecke, vetenskaplig ledare och FoU-samordnare vid kommunförbundet i Skåne tillsammans med Maria Brännström, forskarutbildad lärare. De berättade om ViS, Vetenskap i Skolan, ett producentkooperativ för forskarutbildade lärare som dels stöttar och stödjer de forskarutbildade genom nätverk som regelbundet träffas, dels hjälper till att sprida dessa lärares kompetens i förbundets kommuner. Genom detta samarbete stärks de forskarutbildades möjligheter att nå ut med sina kunskaper och man möjliggör för skolor och kommuner att ta del av lärarnas kompetens.
- Birgitta Heneckes och Maria Brännströms presentation (pdf)

Jonas Granfelt, professor vid Lunds universitet, presenterade därefter en HSV-rapport om de första 10 forskarskolorna för lärare som startade 2007 och 2008. Enligt denna rapport och de forskarutbildades egna utsagor spelar de efter utbildningen inte den roll de skulle kunna för sina skolor. De vittnar om att det sällan funnits någon plan från skolhuvudmannens sida för hur de nyvunna kunskaperna ska tillvaratas. 80 % av licentianderna återgick till att arbeta på sin tidigare skola och många av dessa använde sina nya kunskaper "bara" i sin egen undervisning. Mest oroväckande i rapporten var att endast 52 % uppgav att de planerade att fortsätta som lärare. Rapporten visar också att de ansvariga för forskarskolorna inte samarbetat med eller undersökt behov hos skolhuvudmännen inför planeringen av forskarutbildningen för lärarna. Enligt rapporten var många licentiander besvikna över att deras kunskaper inte kom till bättre nytta, men de uttryckte trots det tillfredsställelse över utbildningen som sådan.
- Jonas Granfelts presentation (pdf)
 

Paneldiskussion avslutade dagen

Konferensen avslutades med en paneldiskussion där Eva Minten, Skolverket, inledde med att kommentera bristen på samarbete mellan de tidigare forskarskolorna och skolhuvudmännen och ansåg att detta måste förbättras. Det är en av förutsättningarna för att forskarutbildningen ska komma skolor och kommuner till gagn och att forskarutbildade lärare ska få möjligheter att sprida sina nya kunskaper, menade hon.

Christer Andersson, Ovanåkers kommun, höll med och ansåg att detta samarbete måste utvecklas och förstärkas.

Maria Brännström, ViS, menade att kommunerna i framtiden troligen själva måste sätta till resurser för att få forskarutbildade lärare och då kanske samarbetet automatiskt förbättras mellan forskarskolor och skolhuvudmän.

Carina Vretlund, Oskarshamns kommun, undrade hur forskarutbildningen bäst kan komma eleverna till gagn.

Birgitta Henecke, Kommunförbundet Skåne och ViS, menade att lärarna behöver vara kvar i skolan, så att utbildningen kan gagna skolor och elever.

Jonas Granfelt, Lunds universitet, tyckte att en ny rapport om forskarskolorna nu borde ställas samman, då karriärtjänster inrättats.

Jonas Granfeldt, Christer Andersson, Carina Vretlund, Maria Brännström och Birgitta Henecke.
Jonas Granfeldt, Christer Andersson, Carina Vretlund, Maria Brännström och Birgitta Henecke.


Publiken replikerade att karriärtjänsterna hittills inte gett forskarutbildade stora möjligheter, eftersom de flesta förstelärare arbetar 100 % i klass med undervisning och inte har några skolutvecklingsuppdrag. Kommunerna har inte råd med nedsättning i tjänst. Inte heller inrättas lektorstjänster eftersom många skolhuvudmän hellre tillsätter två förstelärare än en lektor. Dessutom framhölls i diskussionen att reglerna för förstelärare säger att läraren ska undervisa 50 %. Vidare togs upp att forskarutbildningen syftar till att förankra forskningen i skolan, varför de forskarutbildade i hög utsträckning bör återgå till skolan. Men får de en chans att stärka forskningsanknytningen i skolan? Eva Minten, Skolverket, framhöll att karriärtjänsterna nu diskuteras inom myndigheten.

Diskussionen fortsatte och man menade att följande punkter borde diskuteras med skolhuvudmännen:

  • Vad vill en skolhuvudman med satsningen på forskarutbildade lärare?
  • Hur ska kompetensen tas till vara?
  • Rektors uppbackning är en förutsättning för att en forskarutbildad lärares kompetens ska kunna tas till vara. Gudrun Erickson, från styrgruppen för FRAM, menade att den här frågan bör finnas med i rektorsutbildningen.

Det framhölls också att i en forskarutbildning kanske inte ämnet är den tyngsta punkten, utan just licentiandens hela utbildning i att analysera och se större sammanhang.

Birgitta Henecke framhöll vidare att skolhuvudmännen kan ha svårt att urskilja vad som behöver beforskas för att utveckla skolverksamheten eller hur en forskarutbildning bäst kan utformas. Här behövs en dialog med akademin. Den expertis som här finns måste givetvis tillvaratas. Naturligtvis måste även forskarutbildningen knytas till skolans verklighet och visa på en strävan efter ökad måluppfyllelse.

Avslutningsvis konstaterades att mer samarbete och dialog är nödvändiga förutsättningar för att utveckla frågan vidare.

Maria Frisch & Karina Pålsson Gröndahl, licentiander i forskarskolan FRAM