Turkiet, ett land som gränsar Asien med Europa. Så nära, men ändå så långt bort. Mitt MFS-land. Efter många förberedelser, både inom skolforskning och praktiska arrangemang var det äntligen dags att åka. Tack vare ett internationellt treveckors-stipendium ett år tidigare i Turkiet inom engelskainlärning hade jag kontakter både på universitet och grundskolor, men även nu en handfull nyexaminerade turkiska lärare till hjälp. Detta visade sig vara guld värt för ytterligare ett projekt i detta värdland, då det finns en rådande brist inom engelsk språkfärdighet.

Som ni säkert redan har hört blir det nästan aldrig som planerat. Det är därför man skall vara förberedd. På allt! Turkiet är inget undantag, kanske mer ett faktum. Planerna ändrades konstant, rektorer var inte närvarande, det var lärarbyten, papper som skulle skrivas på, godkännanden som behövdes osv. Jag var heller inte helt införstådd med vad jag skulle få se och uppleva ute i skolorna. Skulle jag behöva byta frågeställning? Ändra infallsvinkel? Ibland började mitt svenska tidspressade tankesätt att ifrågasätta om det faktiskt var möjligt att göra denna undersökning med så många sistaminuten-ändringar, fanns det verkligen tid?

Jag inte bara slutförde studien, utan fick även inre insikter och ovärderliga upplevelser om att saker fungerar olika beroende på dess kontext. Att ett lands historik, kultur, religion och andra rådande situationer påverkar människorna som lever där. Att man inte kan generalisera och döma till absurdum för att saker och ting inte är som hemma, oavsett i skolan eller i vardagslivet. Det är inte förrän man får tillfälle att spendera en längre tid i ett land tillsammans med människorna som lever där som man börjar förstå helheten och varför det är på ett visst sätt. Det är inte så enkelt som att bara implementera en strategi eller ett synsätt för lärande. Det måste också tilltala de människor som ska praktisera det, att känna trygghet och att identifiera sig med den strategi man använder, något som tar tid och kräver gemensamma ansträngningar, från macro- till micronivå.

Även om många inte kunde prata engelska fick jag ett fantastiskt bemötande av både stora som små genom ett stort visat intresse av att försöka kommunicera. Detta gav mig en insikt hur mycket mitt egna tankesätt och agerande påverkar, att saker och ting har en tendens att lösa sig om man visar ett genuint intresse och är bra förberedd, flexibel och positiv. Att leva i stunden, men att ha marginalerna på sin sida.

Även om jag mötte människor med en helt annan tids- samt planeringsuppfattning så hade de en sak som jag verkligen beundrar, en medmänsklighet och ett helt annat tempo. Under min vistelse mötte jag så otroligt ödmjuka, uppriktiga, generösa människor som visade ett enormt intresse och engagemang utan någon som helts strävan efter någon personlig materialistisk vinning. Det är tack vare dem som denna studie kunde utföras på plats.

Under min vistelse besökte jag skolor som var både kommunal och privatdrivna, i stads- såväl som lantmiljö, vilket var otroligt stimulerande och utvecklande för min yrkesprofession, då skolmiljön och undervisningsstrategier kraftigt varierar. Vid ett tillfälle blev jag inbjuden till en skola ute på landsbygden utan någon elektricitet men med endast en vedugnskamin som värmekälla. Inte bara kaminen sände värme. Samma varma glöd sändes ut i det enkla och tomma rummet utav både barn och lärare. De var som en familj. Jag lämnade den lilla skolan med en klump i halsen, med insikten av den glädje, av den lilla, enkla men ändå så värdefulla tillvaro som dessa lärare och elever befinner sig i. För dessa lärare är inte bara professionen ett jobb, utan en livsstil. Det gav mig en stark insikt i hur mycket vi kan lära från varandra, både inom skolvärlden och i det dagliga livet, där det engelska språket tillsammans med ett öppet sinne kan verka som en utav många nycklar för att knyta banden mellan öst och väst.

Inte bara hann jag med skolbesök, intervjuer, transkribering, läsning och intensivt, insiktsfullt skrivande. Jag hann även öppna mina vyer till Turkiets kulturliv och cuisine med Mevlana museet och de djupt mediterande snurrande dervischerna, huvudstaden Ankara med dess monument och gamla slottsruiner. Äta utsökt helgrillad kyckling på Ankaras första kycklingställe och självklart alla moskéers otroligt vackra arkitektur fyllda med frid och harmoni. Underbara testunder, nästan var som helst - ensam eller med vänner, men även intressanta spontanmöten fyllda med skratt och nya tankar och funderingar om livet. Döner, Turkish Delights, goda soppor och de ständigt knaprande solrosfröna. Ett lugn i en tillsynes viss oorganiserad verklighet.

Avslutningsvis så har denna studie inte bara bidragit till en insikt i en internationell skolutvecklingsprocess mellan Sverige och Turkiet, utan även varit en öppning till personlig utveckling, både som människa och inom min lärarprofession. Stipendiet innebar så mycket mer än en uppsats. Det är en upplevelse som jag alltid kommer bära med mig. Inte bara för att slutföra mina studier på lärarutbildningen och bidra till skolforskning, men för att utvecklas som människa. Det gäller bara att öppna ögonen och göra varje ögonblick till ett lärofyllt lärande.

Med vänliga hälsningar
Martina Brodin